 2006-04-04 - När frön sås i människor och de eldar som uppkommer av detta
 När Asta Kask spelade på Brygghuset den 25:e Mars var jag där. Inte bara på ett plan utan på flera. Flera cirkelhändelser slöts, ny punkhistoria skrevs och jag förstod att jag gjorde ett avgörande val för mycket länge sedan. Men nu tar vi det hela från början.
En två tre fyr! Första trumslaget och basen är i gång. Här och nu, rakt av i verkligheten, på gammalt hederligt punkmanér. Ett bra band. Gamla hjältar, gamla hits med väl beprövade refränger som i stort sett alla kan utantill i en ny bra lokal. Kan det bli bättre?
Det är ganska intressant att så här 20 år senare se ett band som då var förebilder men som idag blivit nära vänner. Jag minns hur jag hörde dem på en sliten kassett där radioprogrammet Ny våg spelats in med låtarna Ringhals och mänsklig existens. Hur jag senare såg skivor i Ellos specialkatalog för skivor och kassetter och hur jag till sist, till min stora glädje fick tag på Ep:n för kung och fosterland. Det var svårt att få tag på punk, även om man bodde i en förort till Stockholm
Musiken är den samma om än ännu tightare Den enda skillnaden är att Dadde faktiskt piskar på ännu mer. Med detta vill jag inte ha sagt att Bjurre är en dålig trummis. Absolut inte! Inte på något sett! Men Dadde har sitt sound och Bjurre har sitt.
När jag anlänt till adressen och kommer in i lokalen från gatan möts jag av en trevlig och öppen atmosfär. Lokalen är nyfixad med glasbetongs väggar och storbilds teve. Lokalen är handikappanpassad på ett mycket bra sätt med hiss och en toalett som är lätt åtkomlig från publikgolvet.
Micke Båhl, som står bakom disken är en av dem som driver haket. Den engagerade och genomtrevliga Micke träffade jag för länge sedan. Han var redan då gammal i gemet och var ofta på bokcaféet Svarta månen, som under 80-talet låg på Götgatsbacken på Södermalm. På andra sidan disken står Steffe Stål och Åsa hänger. Även Robban är där och alla tre möter mig med stora leenden glada tillrop och massor av kramar. Robban som då spelade i favoritbandet kabinettet., Steffe och Åsa är jämngamla med mig. Jag träffade de alla på många av Ultrahusets arrangemang. Det var många roliga svettiga konserter med bland annat Asta kask.
Fler av kära gamla ansikten dyker upp bland dom många unga vilket känns roligt. Bland dem Ricke och Roosen från Sightsens Grannar, Ett av DLK Martans gamla band som var stora på Stockolmsscenen 1988. Calle från bandet Apa, som misstolkades som nassar fast de bara ville driva med folk och Stephan som genom åren jobbat med Birdnest. Som vanligt kränger han tygmärken och tröjor.
Bland av dom ungar som var på konserten träffade jag två som sett mig spela på en fritidsgård i Brottby som ligger i norra Vallentuna. Dom hade nu själva startat ett band och det kändes som att fler cirklar var slutna när vi sågs Dels att Dadde jobbade som min personliga assistent när jag började som ungdomsledare och den som drev kaféet, och även han måste ha träffat dem Dels fick jag som nypunkare lära mig, att det finaste man kunde göra var att få en ny person att tända på idén. Har jag då sått ett frö i två personer, ja då har jag ju nått målet. Här står vi alltså nu, Generation efter generation av punkare från originalare i 77 generationen till min 80 tals generation till dagens nyfikna och påverkbara unga
I ett hörn sitter ”Really fast” Staffan, som gav ut Asta Kask redan hösten 1982. Det gjorde han på den första ”Really fast”-samlingen med låtarna Här är ditt liv och Fänrik fjun. Det var en av de tidigaste inspelningarna med den då nya sättningen Vi morsar och åter igen är dåtiden i kapp. Tillbaka till 1986 och då jag för första gången fick höra om Kloakens alternativa antistudio d.v.s. K.A.A.S, och Asta-Mickes samlingskassetter Kloakskrål. Att folk som hade band vallfärdade från alla delar av riket till lilla Töreboda bara för att få spelas in och kanske få vara med på någon utav kloakskrålkassetterna.
Vi hade hemma i vår lilla del av världen, det lilla sömniga Vallentuna bildat kulturföreningen K.u.K som var en förkortning av Kultur utan Kommersialism, och jag hade där igenom skapat K.U.K Records, för att kunna ge ut de lokala punkbandens alster, som en kopia av K.A.A.S. Föreningen bytte snart namn till Bålverket, men jag behöll namnet, och genom åren gav jag ut både några legendariska kassetter och en Ep
Jag började sälja kassetter på spelningar och ställen som Ultra, Fullersta, Svarta månen, Pinkruset och Vita Huset. Sedan hem och kopiera fler på min dubbelbandare, klippa till fler framsidor, som jag i skymundan kopierat i plugget. Ut på konserter och frågade band om jag fick banda live. Spelade in fler direkt på bandaren gick hem och kopierade de bitar som var så pass bra att de skulle med. Börja göra omslag med urklipp, spritpennor, tejp och sax
Innan konserten börjar möter jag Blåfot från just föreningen Vita Huset i Täby. Vi ler och kramas Vi skrattar åt vårt gemensamma minne från en kall vinterkväll 1989, den konsert som blev Astas split live med Rolands Gosskör. Sista Dansen heter den. Han jobbade som scenvakt, jag var publik. Då jag är rullstolsburen blev jag helt begravd under alla de skinnjackor som kastades åt sidan.
Om jag såg förbandet? Imperial Leather som hoppade in med kort varsel. Nej det gjorde jag inte, jag hade jämt skägg med att prata med både gamla och nya vänner. Dessutom var de inte helt i min smak. Så är det med det.
Väl inne i lokalen känner jag en tryckning mot höger axel och där står Bonni. Hej Ante säger han och ler. Vi pratar kort och han fortsätter med sin bruna gitarr hängande över axeln mot scenen. Kort där efter kommer både Micke och Dadde. Vi kramas och även de banar sig mot scenen. Min blick söker sig mot utgången och där kommer Robban från Close Up och ställer sig strategiskt. Jasså tänker jag, Även pressen är här
Konserten börjar med introt från lp-versionen av Ringhals Brinner. De kör Ringhals! Wow! Låten de varit så in i döden trötta på. Det var ju den första låten på första singeln med orginalsättningen, där Micke är den ända som är kvar. . Sedan smattrar det på med låtar som Inget ljus, Lasse liten, De får aldrig mig, AB Böna och be, Psykiskt Instabil, Sexkomplex, Psykopaten och Välkommen hem. Sedan kom två nya låtar från en helt ny platta som snart kommer. Skulle de klara pressen och förväntningarna? De heter Vill inte va med och Européer.. Ja, det är jag inte betrodd att svara på. Jag är inte folkvald av er alla men personligen tycker jag att de är bra. Inte på topp, men rackarns så nära.
Jag är glad att jag var där, jag behövde det, av flera skäl och på fler plan. Framför allt att fylla på bensinen, av att jag en gång i tiden gjorde ett för mig bra och avgörande val. Att bli Punkare. Det valet gjorde mig till den jag är idag Och det gör det fortfarande, tydligen
Av Ante – The legend
|
(In english)
