En för alla ingen för nån (2006) >> Klicka här för en stor version av bilden	"En för alla ingen för nån" spelades in under två veckor i april 2006. 12 helt nyskrivna låtar och det första studioalbumet på 20 år. Första albumet för Burning Heart Records. Producerad av Matthias Färm från Millencolin. Releasedatum 2006-11-15.
Låtar:
1) Än finns det hopp
2) Till vilket pris som helst
3) Vill inte va med
4) Ett liv på kredit
5) Din frihet är din grav
6) Européer
7) Precis som far
8) Man vet vad man har
9) Patriarkatet
10) Apan
11) Jag mot allt
12) Med facit i hand
Listen to all the songs in full quality from the CD "En för alla ingen för nån":
Recensioner so far:

CRITICAL MASS (webzine)

Fy vad nervöst det var att lägga denna skiva i spelaren. Särskilt som Burning heart var för snåla för att skicka med ett riktigt omslag och texter. Synd att inte kunna återge innehållet ur texterna men av vad jag kan höra är de lika välskrivna som förr. Första skivan på 20 år. Skulle det vara en modern opassande ljudbild? Skulle de låta gubbiga? Skulle de ha bytt stil? Farhågorna var många. Men det låter som det ska, även om inga låtar direkt sticker ut. När de nu haft så lång tid på sig tycker jag att de borde bjuda på ett koppel hits rakt igenom. Fast de har ett tungt arv att bevisa sin förträfflighet inför. För i det närmaste helt ensamma skapade ASTA KASK en subgenre till punken; trallpunk, som den långt efter att de la av första gången kom att kallas. Genren vidareutvecklades av kollegerna STREBERS några år senare. Nya trummisen David Stark (som även återfinns i TO WHAT END och TODAY'S OVERDOSE) imponerar som vanligt även om undertecknad personligen saknar Magnus Bjuréns mera styltiga stil. I skrivande stund bör ASTA KASK vara hemkomna från sin Japanturné, en aningen märklig bedrift av ett svensksjungande punkband kan tyckas, men svensk 80-talspunk har alltid stått högt i kurs i detta smått galna land.

Betyg: 5/5

Borås tidning (Erik Jullander)

Det var 20 år sedan senast för Törebodas punklegender. De tar vid där de slutade, med snabb och melodiös tvåtaktspunk och slagkraftiga refränger. En för alla ingen för nån är en halvtimmes käftsmäll med udden riktad uppåt. Det går inte att värja sig för uppradningen av hitlåtar. Det här är helt enkelt Asta Kasks bästa - hittills. Måtte vi slippa vänta 20 år på nästa skiva.

Betyg: 4/5

Helsingborgs dagblad (Mikael Sörling)

Det har gått 20 år sedan Asta Kask sa tack och adjö med debutalbumet "Aldrig en LP". Punkbandet från Töreboda hade fått nog. karusellen snurrade allt snabbare. Spelningarna blev fler och fler. Asta Kask var nära att nå en betydligt större publik. Det hade aldrig varit gruppens ambition. Asta Kask begravdes. I dag är bandet aktuellt med sitt andra album. Och när det gäller återbildade band i den hårda rockgenren finns det alltid en skepsis mot en ny inspelning. Av förklarliga skäl brukar musiken bli tröttare, plufsigare och stelare. Men det gäller faktiskt inte "En för alla ingen för nån". Asta Kask låter inte 20 år äldre. Musikaliskt handlar det fortfarande om den Asta-stämplade melodiösa råa punkrocken med sylvassa allsångsrefränger och ett fett 200-talssound. men det handlar fortfarande lika mycket om attityd, glöd och den där glimten i ögat som varit Asta Kasks signum. Visst, det finns en och annan textrad som inte ligger helt rätt i munnen på en 40+ punkare, men det känns som anmärkningar i marginalen när Sveriges största punkband genom tiderna svettas ut en så rasande grann punkattack.

Betyg: 4/5

Värmlands folkblad (Jonas Brefält)

Frågan jag ställer mig efter en halvtimme i sällskap med gräddan av Törebodas musikliv är: är det verkligen trallpunk vi behöver just nu? Svaret efter ännu en genomlyssning blir: kanske det. Å ena sidan har ju 80-talets thatcherism gjort comeback på den politiska arenan. Så på så vis kan vi behöva arga och samhällskritiska tvåminuterslåtar att rasa av oss till när a-kassan sänks, avgifterna höjs och de som tjänar på vårt arbete bara får mer och mer av kakan. Å andra sidan låter ju Asta Kask precis som de gjorde för 20 år sedan på till exempel Plikten framför allt. Så på så vis känns ju detta mest som nostalgi för punkare som vuxit upp, bildat familj och byggt bo, vilket några av texterna också skvallrar om. Musikaliskt finns mycket bätttre protestmusik inom hiphop-genren numer. men det är ändå något speciellt med det korta, intensiva punkformatet. Och det behärskar Asta Kask fortfarande.

Betyg: 3/5

Metro (Patrik Wirén)

Svensk punk framförd av ett återbildat gäng medelålders familjefäder? Det borde stinka unken nostalgi lång väg. Men icke. Tjugo år efter ”Aldrig en lp” levererar Asta Kask överraskande vital radhuspunk av finaste modell. Den fjärde metrogloben är inte långt borta.

Betyg: 3/5

Smålandsposten (Tuva Klinthäll, saxat från blog)

Asta Kasks nya En för alla, ingen för nån. Det låter, som vanligt än så länge. Nej, faktiskt inte riktigt som vanligt. Det låter nästan bra och det är ju ovanligt för Asta Kask. Och jag läser till min förskräckelse att Bjurre har slutat att trumma. Han som var en så fin trummis, för övrigt kommer jag aldrig glömma min helt hysteriska intervju med dem våren 2004. Vi åkte bil ihop i typ 30 mil och plötsligt fick jag sitta utanför och vänta i en timme för deras förra skivbolagskille kom och de skulle ha ett allvarligt snack med honom och han såg preeeecis ut som Vanheden. Och de höll inte med om nåt jag sa, och vi drack äckligt kaffe på rattugglan...eller nåt sånt heter det...Och sen missade jag nästan tåget. Ja, det var kaosartat. Och de var såna fina familjepappor och läxade upp sina barn i telefon på ett fint sätt och det kändes som vi var en enda stor familj. Oh, de är så fina. Jag kommer aldrig att riktigt överge trallpunken. Den har nåt visst...Och jag kommer aldrig överge Asta Kask. De är mina dröm-män allihop, och nästan mest Bjurre då. Vad sägs om texter som denna: "Lina är på dagis och i skolan sitter Per, barnens pappa Janne han drog nu i fjol med nya bilen, soffan och pinglan Lillemor."
...
Trummorna i Patriarkatet med Asta Kask är så bra så bra så bra. Jag älskar det. Även om det inte är Bjurre som håller i stockarna. Man vill bara ta hem alltihop och mata som ett litet husdjur. "Jag har inga barn, men två katter och ett trumsolo. Välkommen hem till oss."

Inget betyg

Aftonbladet (Mattias Kling)

"Punk som fortfarande är relevant"

Chocken beror inte bara på att västgötapunkarna efter närmare 20 år i träda faktiskt låter riktigt bra. De känns dessutom relevanta. Syrliga kommentarer riktade mot det sociala arvet, dokusåpaångest, profithets, rasism och fördomar balanseras av musikalisk sötma - precis som sig bör. En bagatell, javisst. Men en god. Bästa spår:"Precis som far".

Betyg: 3/5

Stockholm City (Adrian Hörnqvist)

Asta Kasks första album på 20 år visar onekligen att liket lever. Från start till mål bjuds det på härligt ösig pogopunk med ett driv som inte hörts sedan"Med is i magen". Gubbarna har varit kloka och inte sneglat på några nymodigheter utan spelar fortfarande en väldigt utpräglad svensk punk med vissa drag av nyare tongångar som Dropkick Murphys (minus fiolerna). En skiva som kommer att gå varm både hos gamla rävar och den unga generationen nitpunkare.

Betyg: 3/5

Skrutt Fanzine

Äntligen måste jag säga. Det är inte så ofta man kanske ser framemot en skiva med en grupp som varit tyst i tjugo år. Men jag såg ju Asta Kask i somras och märkte att gruppen verkligen inte blivit tröttare utan snarare tvärtom….piggare och argare. Musiken går fort och ni som är oroliga för att de skall låta trötta kan andas ut med en gång. Jag tror nästan inte att Asta någonsin låtit tightare och har spelat fortare. De har alltid varit noga med att försöka hålla sina låtar up-to-date och inte blanda in några årtal eller namn i låtarna och på den vägen är det här också. Astas bästa skiva kanske….för fastnar bara några av låtarna här så blir detta en storsäljare…

Betyg: 9/10

Bärgslagsbladet (Joakim Sparv)

"Hetspunk som hörts för många gånger"

Ja, jag är elak. För Asta Kask är inget dåligt band. En för alla ingen för nån, är ingen dålig skiva.Mycket stabil svensk hets-punk med arga texter och ett allt mer säkert driv. Det här har sjungits, skramlats, skrikits i tusen och åter tusen utgåvor nu. 1970-talet känns mycket avlägset för tillfället.

Betyg: 1/5

Göteborgsposten (Bella Stenberg)

Ringhals brinner, säger de på nyheterna, och Asta Kask, Sveriges en gång bästa punkband, släpper återföreningsplatta. Astorna har blivit äldre. Jag har blivit äldre. Och den punk som lever och gör listsuccé nu är inte av samma sort som på 80-talet. För musikaliskt låter gruppen som förut, och precis som de ska. Rått, rivigt. Men kanske brinner det inte lika mycket. Också ämnesvalen är sig lika, om än "Det sista hopp jag har blir det sista hopp jag tar" förvandlats till ett återanvänt Än finns det hopp.

Betyg: 3/5

Östgötacorrespondenten

"Helgjuten uppvisning"

Det är tjugo år sedan Asta Kask släppte sin senaste skiva. För ett punkband är det en väldigt lång tid, så lång att varje försök till comeback borde resultera i pinsam gubbrock. Men så sade jag ju redan när de för tre år sedan började spela tillsammans igen, och där var jag sannerligen helt ute och cyklade.

Betyg: 4/5

Expressen (Martin Carlsson)

Den svenska trallpunkens regalskepp behövde inte stoppa en blöt sill i en brödrost för att orsaka kaos på en Finlandsfärja. Musiken fixade skivan. Det var våren 2004 och Asta Kask hade nyligen återförenats. Första albumet på 20 år är proppat med låtar som är gjorda för att skråla med i på ett sjöslag. Det låter oväntat piggt för att komma från ett gäng fyrtioplussare förstärkta av en ungtupp på trummor. Precis som far är fräsigast med sitt Hives-intro.

Betyg: 3/5

Nerikes Allehanda (Anders Jakobson)

När gamla punkband kommer tillbaka och göra nya skivor efter 10, 15, 20 år brukar resultatet bli ganska kasst. Speciellt engelska punkband tror att de måste utvecklas till hårdrocksband för att hänga med. Därför är det befriande skönt att Asta Kask håller kvar vid gamla musikaliska ideal. Det är fortfarande snabb, melodiös punk med ett skönt aggressivt riv i låtarna. Rent tekniskt har Asta Kask aldrig låtit så här bra. Tajt, rappt och snyggt. Det enda som skiljer sig, det enda som uppdaterats är texterna. Attityden och den generella innebörden är den samma, men det märks att Asta Kask inte är tonåringar längre. Det är en fullt naturlig utveckling som jag tackar för. Kan Asta Kask fortsätta att låta så här taggade och fräscha i framtiden så får de hålla på hur länge som helst. Gammal är äldst och bäst.

Betyg: 4/5

Dagens Nyheter (Niclas Lindstrand)

Asta Kasks största bedrift är nog att de aldrig hann bli trista. När genombrottet var ett faktum la de helt sonika ned bandet efter en hop tuffa singlar och den (medvetet?) överarrangerade fullängdaren "Aldrig en LP". Med det i minne är en återföreningsplatta lite otippad, trots att de turnerat en del på senare år. Än mer oväntat är att den låter så pass bra och att Asta Kask 20 år senare har identiteten kvar. Förmågan att skriva stökiga låtar med refränger som omgående sätter sig i huvudet är intakt, liksom spydigheten. Dokusåpor, som behandlas i "Till vilket pris som helst", är ett lite väl enkelt offer, men "Européer" och bittra "Din frihet är din grav" är betydligt mer välriktade utfall. En lyckad punknostalgitripp, hur mycket det än är en självmotsägelse. Mindre överraskande är dvd-dokumentären "Dom får aldrig mig". De avslappnade skaraborgarna i bandet pratar om sina ungdomssynder och varvas med korta livesnuttar av mycket varierande kvalitet. Lite trivsamt underhållande men inte mer. Den pigga spelningen på Musikens Hus i Göteborg 2003 i bonusmaterialet är roligare. Och den medföljande cd-skivan med nyinspelade klassiker är faktiskt inte så dum, åtminstone "Aldrig en lp"-låtarna har vunnit på omgörningarna.

Inget betyg

Udevallakassetten.se (Lars Wallin)

Oförarglig tvåtaktspunk från Törebodakändisarna Asta Kask. En gång i tiden, när band som Ebba och KSMB sedan länge gått i graven var Asta Sveriges hetaste punkband, nu har gruppen återuppstått och det är dags för en vända till, tittar man i backspegeln så var Asta aldrig ens i närheten av de svenska 70-tals punkbanden, lite som dagiskids versa frustrerade tonårsvarvsarbetare! Heder dock åt att dom orkar en gång till, och heder åt Asta för varje kid som man lyckas få att vakna och ifrågasätta samhällets orättvisor och idolskit. Kanske åker skivan fram på fyllan någon gång, men risker är stor att den kommer att samla damm i hyllan bredvid Amerikansk trallpunk, nu trycker jag på eject!

Betyg: 2/5

Metica.se (Kristofer Elofson)

Det var under en språkresa i England som jag hörde punk för första gången. Asta Kask hade vid den tidpunkten legat nere i fem år, men med kassettbandets hjälp fortsatte deras budskap att spridas till nyfikna ungdomar. Och snart skulle nittiotalets punkkarusell (och även cd skivan) får oväntad fart.

I dag är Asta Kask framme vid sin tredje comeback. Att Burning Heart tagit över skivutgivningen känns logiskt, och att Millencolins gitarrist Mathias Färm producerat 'En för alla ingen för nån' vittnar om att en cirkel slutits.

Asta Kask 2006 låter stort, tungt och förbannat. Dadde och Ernie åstadkommer de mustiga fundamenten, Bonni och Micke gastar och gnider strängar. De övervägande snabba låtarna redogör för ett band vid god hälsa. Melodierna är stabila, stämsången sitter och texterna är lättfångade.

Bäst trivs jag när Asta Kask rusar igenom 'Än finns det hopp', 'Din frihet är din grav' och 'Jag mot allt'. Då känns det som om tiden står stilla och att det är samma gäng jag hör i dag som jag hörde i går. Härligt!

Betyg: 6/10

Musiklandet.se (Henrik Bergsten)

"En lysande återkomst"

Intensiteten finns där, ilskan likaså. Det är tajt, okonstlat och så inihelvete svenskt. Spottloskorna yr ur vilt uppspärrade käftar och nog lär det bli blött på första rad när turnébussen börjar rulla. Ty Asta Kask kan fortfarande konsten att bjuda på stämsång med smittsamt punkskrål och vrål och då är det svårt att inte skrika med.

Inledningen med "Än finns det hopp", "Till vilket pris som helst" och "Vill inte va med" lägger ribban högt. Den svajar något under resans gång, men nämnas måste ärtiga "Precis som far", allsångsvänliga "Man vet vad man har" och melodiska "Patriarkatet". Smittsamma låtar framförda av ett Asta Kask som blivit bra mycket skickligare på sina instrument under de 20 år som gått sedan det begav sig.

Ringhals brinner, staden står i brand och Asta Kask ger ut en ny platta. Som är rapp och vital och alldeles bedårande. Tänk, en sån oväntad ljusglimt i höstmörkret!

Betyg: 4/5

Norrköpings tidningar (Micke Pihlblad)

Törebodasönerna i Asta Kask har sin givna plats i den svenska punkhistorien och deras betydelse för den senare svenska punkscenen kan väl knappast överdrivas. Det här ska, om jag förstått saken rätt, inte vara någon tillfällig återförening, utan första tecknet på att Asta Kask återuppstått på allvar.De låter piggare än jag kunde ana men tyvärr också tralligare än jag minns dem. Det sistnämnda är inget givet plus för mig som ser trallpunken som ett trist stickspår på det svenska punkträdet. I dag är Asta Kask inga förnyare utan snarare kompetenta förvaltare.

Inget betyg

Norrländska socialdemokraten

Det tog tre efter återföreningen innan Törebodapunkarna Asta Kask lyckades klämma ur sig en platta med ny musik, den första på 20 år. För fansen kan man nog säga: det var värt den väntan. För andra: det låter som vanligt - men modernare. Jämfört med 80-talsinspelningarna som oftast gjordes på ett par dagar har bandet den här gången fått två veckor på sig i studion. Och med Millencolin-gitarristen Mathias Färms hjälp låter det helt rätt.

Musikaliskt är det ingen större skillnad. Det är lika snabbt och melodiöst som vanligt och refrängerna sitter, förutom vid några tillfällen, direkt. Textmässigt har bandet uppdaterat den ironiska tonårspoesin mot en mer ironisk "vuxen" syn på livet (konstigt vore väl annars).

Sverige må ha förändrats det senaste 20 åren men det har inte Asta Kask nämnvärt. Och det var väl inte heller meningen.

Inget betyg

EP/Singlar
För kung och fosterland
En tyst minut
Plikten framför allt
Än finns det hopp
Till sista droppen
Precis som far/Lilla Frida

LP
LIVE
Med is i magen
Sista dansen
Rock mot svinen

CD
Med is i magen
Sista dansen
Från andra sidan
Aldrig en CD
Kravallsymfonier 78-86
En för alla ingen för nån

Samlingsskivor
Really fast vol.1
Birkagården/Gärdet
Vägra raggarna benzin 1
Vägra anpassning
Vägra för helvete

DVD
Dom får aldrig mej